....i dessa tider då rösten totalt har svikit en. Idag låter jag som, ja som, eller egentligen låter jag inte alls. Hur hes som helst. Grabbarna i projektgruppen har retats med mig hela dagen idag när jag velat säga något, eller rättare sagt förmedla något, till dem.

"Va sa du Rebecka, vi hörde inte där, vi först¨år ingenting..."

Ännu en eftermiddag/kväll framför tv.n, fösöker vara så tyst jag bara kan. Går rätt bra då älsklingen jobbar kvällen idag också. Tråkigt men kanske bästa då jag måste vara tyst.

Puss på er sötnötter.

Rebecka