Trots att kroppen var lite seg och bakis efter en helkväll med tjejerna i Linköping igår drog jag på mig löparkläderna och gav mig ut på en tur i eftermiddags. Kände direkt att benen sprang lite av sig själva, jag flög fram längs skogsslingan, hejade på mötande motionärer och kände att hela min kropp fylldes av ny energi.

Sprang längs liljeholmskajen bort mot Hammarby Sjöstad och tog snart rygg på två grabbar som hade en lagom takt för att jag skulle kunna använda dem som "harar". Solen strålade och jag hängde på dem längs spåret hela Södermalm runt.

Väl tillbaka hemma vid kajen kände jag mig helt otroligt nog inte var trött och var nyfiken på hur länge min kropp skulle orka. Tog rundan längs Tantolunden och ut på den istäckta Mälaren, för att sedan fortsätta upp på Årstabron och avsluta vinterns bästa löprunda i Årstaskogen.

Tänkte då att nu måste jag nog stanna för annars komme rjag inte kunna gå imorgon. Men det härliga var att visst jag var trött men jag hade kunnat fortsätta springa till jordens ände kändes det som.

Men tog mitt förnuft till fånga och "sputtade" sista kilometern för att sedan stanna och ta upp iphonen ur fickan för att till min stora förvåning se bilden ovan.

1,5 mil på 1 h och 19min!

En söndag, dagen efter en helkväll med färgglada drinkar och dans in på småtimmarna med världens bästa tjejer, trött i både kropp och knopp, då väljer jag att springa som att jag vore starkast i världen.

Stolt som en tupp, vilken underbar känsla!